De svenska klimatmålen
I slutet på förra året mottogs den svenska klimathandlingsplanen av riksdagen. Där visar regeringen hur dess politik ska bidra till att klimatmålen nås. Planen innehöll både etappmålen beträffande året 2030 och året 2040, samt ett mål om att nå ett nollnetto-utsläpp till året 2045.
Coronavirusets spridning världen över har lett till att utsläppen av växthusgaser har minskat globalt, men dessa kommer troligtvis att öka kraftigt när näringslivet återigen tar fart. Inomhusklimatet är betydligt enklare att åtgärda. Vid påvisad ökad radonhalt krävs en radonsanering som enkelt utförs av ett behörigt företag. När det kommer till växthusgaser är det inte fullt lika enkelt.
Klimatmålen
Utsläppen av växthusgaser ska vara 63 % lägre år 2030 jämfört med år 1990. Detta gäller sektorn som inte handlar med utsläppsrätter. Utsläppen från dessa sektorer ska dessutom ha minskat till att vara 75 % lägre år 2040. När vi når 2045 ska dessa utsläpp vara noll. Efter att vi passerat år 2045 ska utsläppen vara negativa.
Det stora glappet
Det finns ett glapp mellan klimatmålen och de svenska utsläppen som är betydande i storlek. Eftersom målet är att utsläppen från landets verksamheter ska vara 85 % lägre när vi når år 2045 jämfört med år 1990 har vi en lång väg kvar. Som det ser ut idag kommer vi inte ens att nå 40 %. Bedömningen ligger någonstans runt 34-37 %, vilket innebär ett gap vad gäller utsläpp på mellan 31 och 36 miljoner ton. Sektorn som inte handlar med utsläppsrätter bedöms i dagsläget lyckas minska sina utsläpp med maximalt 50 % istället för målet 73-75 %, jämfört med år 1990. Här blir gapet mellan 11 och 14 miljoner ton. Inte heller transportindustrin kommer att lyckas nå sitt mål på en sänkning med 70 % jämfört med året 2010. Minskningen där kommer enligt beräkningarna att hamna på 33-40 % vilket i sin tur betyder ett gap på 6 till 7 miljoner ton.
